Isvett – regler, kärnis och istjocklek för en säker tur på isen

Isvett är de regler och den utrustning som gör att du kan vara på isen utan onödiga risker. Den viktigaste siffran är 10 cm: så tjock ska kärnis minst vara enligt Issäkerhetsrådet. Lika viktigt är att aldrig gå ensam, att alltid ha isdubbar och att veta var isen är svag.

Den här artikeln samlar isvettsreglerna, hur du känner igen kärnis och snöis och vad du gör om olyckan är framme. Den bygger på råden från Issäkerhetsrådet, som Svenska Livräddningssällskapet står bakom. Vill du läsa mer går det bra att gå direkt till issakerhet.se.

Isvettsreglerna

Det här är Issäkerhetsrådets regler för isvett. Skriv gärna ut dem eller sätt upp dem i klubbstugan.

1. Var aldrig ensam på isen.
2. Ha alltid med dig isdubbar och annan säkerhetsutrustning.
3. Prova alltid isen med en ispik om du är osäker.
4. Gå aldrig på is om du inte är säker på att den håller.
5. Meddela alltid var du ska vara och när du tänker komma tillbaka.
6. Ha alltid något mellan dig och den som behöver hjälp, till exempel en räddningslina eller en stång. Det kallas den förlängda armen.

Skridskoförbundet, alltså Svenska Skridsko-, Kälk- och Rullidrottsförbundet, lägger till en regel för den som åker skridskor: ju högre fart du har, desto längre ut kommer du på svag is innan den brister.

Hur tjock ska isen vara?

Kärnis ska vara minst 10 cm tjock innan du går ut på den. Det är Issäkerhetsrådets och Skridskoförbundets rekommendation.

Siffran gäller kärnis. Snöis och is med lager av snö emellan är svagare, och då räcker inte 10 cm. Is är dessutom sällan lika tjock överallt, så mät flera gånger och prova med ispiken medan du går.

För fordon har finska Meteorologiska institutet en tabell över hur mycket isen bär. Där räknas bara kärnis fullt:

Vid en spricka bär isen ungefär hälften så mycket, och där två sprickor korsar varandra ungefär en fjärdedel.

Kärnis och snöis: så känner du igen dem

Kärnis bildas när vatten fryser direkt. Den är hård och sammanhängande och ser oftast mörk eller genomskinlig ut. Det är den starkaste istypen, och det är den som rekommendationen om 10 cm gäller.

Snöis bildas när snö blandas med vatten och fryser. Den är vit eller grå och porös. Enligt finska Meteorologiska institutet räknas mörk snöis som har frusit fast i kärnisen bara till hälften när man bedömer bärigheten. Ljus snöis räknas inte alls.

Is med luft mellan lagren går inte att lägga ihop. Har du 6 cm kärnis, ett luftlager och 6 cm is ovanpå har du inte 12 cm.

Var extra försiktig med:

• Ny is, som ofta är tunn och ojämn
• Våris, som kan se tjock ut men vara svag
• Snötäckt is, eftersom snön isolerar och bromsar istillväxten, och gör isen svår att bedöma
• Havsis, som Skridskoförbundet också varnar för

Var isen är svag

Isen är svagare på vissa platser. Issäkerhetsrådet listar de här:

• Vass
• Råkar, alltså öppna rännor i isen
• Bryggor och broar
• Uddar
• Avlopp
• Utlopp och inlopp
• Sund
• Grund
• Vindbrunnar, alltså öppna hål som vinden har hållit isfria

Välj en väg ut som går runt de här platserna, och gå tillbaka samma väg som du kom.

Utrustning att alltid ha med

• Isdubbar runt halsen, högt upp på bröstet, så att du når dem direkt. Det är det viktigaste redskapet för att ta dig upp ur en vak. Läs mer i vårt test av isdubbar.
• Ispik för att prova isen framför dig. Stöt den i isen medan du går. Går spetsen igenom eller låter isen ihålig, vänd tillbaka samma väg.
• Räddningslina för att hjälpa någon annan utan att själv gå fram till vaken. Vi har jämfört räddningslinor.
• Flythjälp, till exempel en flytväst, en flytoverall eller en ryggsäck med torra kläder i en tät påse.
• Mobiltelefon i ett vattentätt fodral, så att du kan ringa 112.

Om du går igenom isen

Det första som händer när du hamnar i iskallt vatten är en kallchock. Kroppen drar efter andan av sig själv och andningen blir snabb. Försök att hålla huvudet ovanför vattnet och låt andningen lugna sig innan du börjar ta dig upp.

1. Vänd dig mot hållet du kom ifrån. Den isen bar dig nyss.
2. Ta fram isdubbarna och hugg in dem i iskanten framför dig.
3. Dra dig upp och sparka med benen, så att kroppen kommer upp så platt som möjligt på isen.
4. Åla eller rulla bort från vaken innan du reser dig. Då fördelas vikten över en större yta.
5. Gå tillbaka samma väg som du kom och sök värme direkt.

Om någon annan går igenom isen

• Ring 112.
• Gå inte fram till vaken. Isen som brast för den andra bär troligen inte dig heller.
• Använd den förlängda armen. Kasta en räddningslina eller räck fram en stång, en gren eller en ispik.
• Lägg dig ner om du måste närmare, så att vikten fördelas.
• Säg åt personen att sparka med benen medan du drar.

Nedkylning efter en olycka

Enligt 1177 brukar kroppen klara en lätt nedkylning om personen kommer i lä, kan röra på sig, får torra kläder och kommer inomhus. Varm och söt dryck hjälper, och en mössa och en filt gör stor skillnad.

Vid kraftig nedkylning, där kroppstemperaturen är under 35 grader, ska du ringa 112 direkt. Låt personen ligga plant och undvik onödiga rörelser, eftersom det finns risk för hjärtstopp. Klipp hellre bort blöta kläder än drar av dem, och isolera personen med filtar, sovsäckar eller torra kläder.

Isvett för olika aktiviteter

Långfärdsskridskor. Åk aldrig ensam och ha isdubbar, ispik och räddningslina. Kom ihåg att hög fart tar dig längre ut på svag is innan den brister. Läs mer i vår guide till att köpa långfärdsskridskor.

Isfiske. Du står länge på samma ställe, ofta långt ut. Mät isen när du borrar, och flytta dig om den är tunnare än du trodde.

Promenader och skidturer. Följ stranden och undvik vass, bryggor och utlopp. Ha isdubbarna på dig även på en kort tur.

Barn på isen. Låt inte barn gå ut på isen utan en vuxen. Lär dem tidigt varför isdubbarna ska sitta runt halsen och inte ligga i fickan, och öva gärna på att ta fram dem med vantar på.

Isvett i skolan och i föreningen

Isvett passar bra att ta upp i skolan, i scoutkåren eller i skridskoklubben innan säsongen. Ett enkelt upplägg är att visa en bild av en sjö och låta deltagarna peka ut var isen är svag. Sedan går ni igenom isvettsreglerna och provar att ta fram isdubbarna med vantar på.

Det finns färdigt material att använda:

• Issäkerhetsrådets sida om isvett med regler och utrustning
• Skridskoförbundets isvett för långfärdsskridskoåkare
• Scouternas märke i isvett och övningar inne och ute
• UR:s film Badsmart: Isen

Tio frågor om isvett

Frågorna passar som tipspromenad eller som repetition. Svaren står under.

1. Hur tjock ska kärnis minst vara innan du går ut på den?
2. Varför ska du aldrig gå ensam på isen?
3. Var ska isdubbarna sitta?
4. Vad använder du ispiken till?
5. Nämn tre platser där isen ofta är svag.
6. Vilken istyp är starkast, kärnis eller snöis?
7. Åt vilket håll ska du försöka ta dig upp om du går igenom?
8. Vad betyder den förlängda armen?
9. Vilket nummer ringer du om någon går igenom isen?
10. Vad ska du alltid berätta för någon innan du går ut på isen?

Svar: 1. 10 cm. 2. Så att någon kan larma och hjälpa till. 3. Runt halsen, högt upp på bröstet. 4. Att prova isen framför dig. 5. Till exempel vass, bryggor, utlopp, sund och råkar. 6. Kärnis. 7. Mot hållet du kom ifrån. 8. Att ha något mellan dig och den nödställde, till exempel en lina eller en stång. 9. 112. 10. Var du ska vara och när du tänker komma tillbaka.

Källor

• Issäkerhetsrådet: Isvett
• Svenska Skridsko-, Kälk- och Rullidrottsförbundet: Isvett
• Finska Meteorologiska institutet: Körning på isen
• 1177: Så gör du vid nedkylning

Isvett handlar till sist om att ha respekt för isen: gå aldrig ensam, ha isdubbarna runt halsen och vänd hellre en gång för mycket än en gång för lite.