Abisko–Nikkaluokta – 7 dagar på Dag Hammarskjöldsleden

Abisko–Nikkaluokta är en 107 km lång vandring som också kallas Dag Hammarskjöldsleden. Den följer Kungsledens nordligaste del från Abisko och viker sedan av mot Kebnekaise och Nikkaluokta. Vi gick leden på sju dagar i september 2026 och sov i STF:s stugor varje natt.

Här går jag igenom etapperna dag för dag, hur det är att bo i stugorna, hur vi reste dit och hem och vad jag packade. Fler leder hittar du i vår guide till fjällvandring i Sverige.

Fakta om leden

Leden är uppkallad efter Dag Hammarskjöld, FN:s andra generalsekreterare, och invigdes som pilgrimsled 2004.

Etapperna dag för dag

Avstånden och tiderna nedan är våra egna, från appen AllTrails. Tiden är aktiv vandring, så räkna med mer tid för fika och lunch.

Dag 1: Abisko–Abiskojaure

14,2 km, cirka 450 höjdmeter, cirka 4 timmar

Vandringen startar vid Abisko turiststation. Sedan följer man älven Abiskojokk hela etappen. Allt går genom skog, eftersom man inte har kommit över trädgränsen än, men det är en väldigt fin vandring.

För oss var det här en av de tyngsta dagarna. Det regnade från sidan och blåste hela dagen. Den första dagen är dessutom alltid ovan: ryggsäcken känns tung och man är inte van att gå långt.

Dag 2: Abiskojaure–Alesjaure

20,9 km, cirka 620 höjdmeter, cirka 6 timmar

Dagen börjar med en längre stigning de första 7 km. Sedan är det platt resten av vägen till Alesjaure. Man lämnar snabbt dalen där Abiskojaure ligger och Abisko nationalpark och går in i en ny dal. Här får man de första vyerna av snöklädda berg, och ungefär två tredjedelar av vägen går längs olika sjöar.

Med tur kan man få skjuts med båt de sista 6 km till Alesjaurestugorna. Båten har bara några få avgångar och går under sommaren, men slutar i slutet av augusti, så för oss fanns det inget sådant alternativ.

Dag 3: Alesjaure–Tjäktja

13,4 km, 469 höjdmeter, cirka 3,5 timmar

Vandringen fortsätter genom dalen Alisvággi mot Tjäktjapasset. Efter bara några kilometer kommer man till en bro över ett fantastiskt vattenfall, med snöklädda berg i bakgrunden. Det var ett perfekt ställe att sätta sig ner och dricka en kopp kaffe.

Dag 4: Tjäktja–Sälka över Tjäktjapasset

12,9 km, 218 höjdmeter, cirka 3,5 timmar

Dagen börjar med stigningen upp till Tjäktjapasset, ledens högsta punkt på 1 140 meter. Man stiger mycket på en kort sträcka, och det märks. Den dagen vi gick blåste det enormt mycket, vilket jag har förstått inte är ovanligt. På toppen finns en nödstuga och ett utedass. Nödstugan var perfekt för en kopp kaffe i lä innan vi fortsatte.

Sedan bär det brant nedför i dalen Tjäktjavagge, som troligen var min favoritdel av hela vandringen. Man har gröna berg på båda sidor, nästan som i Alperna, och vattenfall längs dalsidorna. Vi tog en avstickare till ett vattenfall mitt i dalen, som var perfekt för ett snabbt dopp om man vågar.

Överlag var passet inte så jobbigt. Det gick snabbt över, men det blåste en del.

Dag 5: Sälka–Singi

12,1 km, 215 höjdmeter, cirka 3 timmar

En platt, ganska enkel och behaglig vandring genom Tjäktjavagge till Singi. Här började bergen förändras och blev mer klippiga än de rundade bergen tidigare. Vi såg en av Kebnekaises bergskammar men inte själva toppen, eftersom den låg i moln. Andra har berättat att det är på den här etappen man börjar se glimtar av Kebnekaise.

Dag 6: Singi–Kebnekaise fjällstation

14,8 km, 317 höjdmeter, cirka 4,5 timmar

Här lämnade vi Kungsleden och Tjäktjavagge och fortsatte genom Ladtjovagge, omgivna av höga, snöklädda berg, tills vi kom fram till Kebnekaise fjällstation. Med en klarare dag hade vi fått en fin vy av Kebnekaises toppar på vägen in.

Den här etappen var tung, och jag vet inte riktigt varför. Den var varken lång eller fysiskt krävande. Men vetskapen om att resan snart var slut, och känslan av att inte komma någonstans i den långa dalen, gjorde att den kändes både längre och tyngre än de andra.

Dag 7: Kebnekaise–Nikkaluokta

19,0 km, 228 höjdmeter, cirka 4,5 timmar

Troligen den enklaste dagen. Vi följde Ladtjovagge österut mot Nikkaluokta, med knappt någon stigning och mest lätt nedförsbacke. Vi hade tur med vädret och kunde se tillbaka på en ståtlig vy av Kebnekaise. På den här etappen kommer man också ner under trädgränsen igen och går bland björk och asp.

Efter ungefär 8 km från Kebnekaise kommer man till en båt över sjön Ladtjojaure, en båttur på cirka 5 km. Den gick till den 13 september, så vi missade den med en dag. Vandringen var ändå platt och skön, så för oss var det ingen förlust.

Att bo i STF:s stugor

Priser och bokning

STF:s stugor har olika priser beroende på ålder och om man är medlem eller inte. För oss lönade sig medlemskapet efter bara ett par nätter, och som medlem får man också rabatt på kläder och annat på fjällstationerna.

Så här mycket betalade vi per person och natt i september 2026:

Priserna gäller hösten 2026 och kan ändras. Vi bokade enkelt via STF:s webbplats ungefär en månad i förväg. Under högsäsong kan det vara klokt att boka tidigare, men när vi var där fanns ingen risk att stugorna skulle bli fulla.

Sovsalar

Stugorna har olika upplägg. Vissa har mindre rum med bara två våningssängar, andra har upp till sju våningssängar i samma rum. Vi tyckte aldrig att det blev trångt, men vi gick den sista veckan då alla stugor hade öppet, och då är det minst folk. Under högsäsong lär det vara fullare.

Butiker och bastu

Alla stugor utom Tjäktja och Singi hade en butik. Utbudet var störst på fjällstationerna och blev mindre och mindre ju längre in vi kom. I Sälka, sista butiken innan Kebnekaise, fanns bara några få varor kvar, som frystorkad mat, potatismos, linser och tubost. I de andra fanns också kakor, läsk, godis och andra snacks.

Allt är dyrare än hemma, eftersom varorna flygs in med helikopter eller körs in med skoter på vintern. En påse frystorkad mat kostade 140 kr, två paket Ballerinakakor 60 kr och två flaskor Coca-Cola 40 kr. Alla butiker tar kort, och det är att föredra, eftersom alla inte har växel.

Alla stugor med butik hade också bastu, så de enda utan bastu var Tjäktja och Singi. Det fanns tider för damer, herrar och blandat. Under högsäsong kan det bli ganska fullt.

Kebnekaise fjällstation

Kebnekaise fjällstation har flera sorters rum. Vi valde det billigaste, en gemensam sovsal i huvudbyggnaden där också receptionen, butiken och restaurangen ligger. Salen hade åtta våningssängar som stod två och två, med en liten vägg och ett draperi emellan, så det kändes ändå ganska privat.

I servicebyggnaden finns bastu, torkrum och duschar med generösa öppettider. Där kan man också hyra den utrustning man behöver för en vandring eller för att bestiga Kebnekaise.

Restaurangen serverar frukost, lunch och middag på fasta tider. Vi åt en trerättersmiddag som var väldigt god och en frukost som var sådär. Frukosten kostade 150 kr, men utbudet var litet och kändes inte värt priset, även om man tar med i beräkningen att allt flygs in med helikopter.

Vill man inte gå till eller från fjällstationen går det att flyga helikopter. Det kostade cirka 1 250 kr per person, och helikoptern går en eller två gånger per dag beroende på väder och säsong.

Resa dit och hem

Vi reste från Stockholm till Abisko, vilket tog ungefär nio timmar totalt. Vi flög från Arlanda till Kiruna och tog bussen in till Kiruna för att äta lunch, handla och vänta på bussen till Abisko. Bussen till Abisko går från flera ställen i Kiruna och stannar också vid flygplatsen, om man vill åka direkt därifrån. Flyget kostade 2 800 kr och bussen 230 kr, alltså drygt 3 000 kr per person.

Hem tog vi bussen från Nikkaluokta, som vi hade bokat i förväg. Det går att betala på plats, men då finns ingen garanti att det finns platser kvar. Bussen kostade 300 kr och stannar på flera ställen i Kiruna och till sist vid flygplatsen.

Båda båtarna längs leden, vid Alesjaure och vid Ladtjojaure, kostade 500 kr per person när de gick.

Karta och mobiltäckning

Vi hade ingen mobiltäckning någon gång under vandringen. I Abisko och Nikkaluokta fanns gratis wifi.

Jag hade laddat ner alla etapper i betalversionen av appen AllTrails. Det var skönt för att se hur långt vi hade gått och hur mycket stigning som var kvar. Någon karta kändes inte nödvändig, eftersom leden är mycket väl uppmärkt och man passerar skyltar med avstånd med jämna mellanrum. Men det är bra att ha en karta som reserv om något skulle gå fel.

Väder i september

Vi hade otrolig tur med vädret. Första dagen regnade och blåste det hela vandringen, men resten av dagarna var fantastiska. Temperaturen låg mellan 2 och 12 grader, det var lite vind och växlande molnighet, när det inte var helt klarblå himmel. I september kan det lika gärna regna och blåsa varje dag, och det kan komma snö och hagel. Det var vi förberedda på, så vi blev glatt överraskade.

Utrustning och packlista

Ryggsäcken vägde ungefär 13 kilo. Jag packade allt i en Osprey Renn 50, som jag har använt flera gånger och tycker mycket om. Inför en lång vandring är det värt att gå många sträckor med vikt i ryggsäcken innan, så att du vet att den sitter bra på din kropp. Fler alternativ finns i vår guide till bästa vandringsryggsäcken.

Kängor och kläder

Kängorna och regnkläderna var från Urberg, och båda fungerade fantastiskt.

Urbergs vandringskängor för dam får 10 av 10 av mig. De satt otroligt bra på mina fötter, var mycket stabila, framför allt runt fotleden, och höll tätt. Jag gick i lera, i bäckar och i regn och blev aldrig blöt om fötterna. Därför utsåg vi den också till bäst för långa fjällturer i artikeln vandringskängor dam bäst i test.

Regnkläderna, Urbergs skalset i 3-lagersmaterial, var också mycket bra. Efter den första dagen i regn var de lite fuktiga på insidan men inte blöta. Jag rekommenderar ändå att du impregnerar regnkläderna extra inför en sådan här resa, för väldigt få plagg står emot fjällregn helt. Byxorna var bekväma och gick att öppna både nerifrån och uppifrån på sidorna, vilket var skönt när jag blev varm. Jackan stod emot blåsten bra och fungerade som skaljacka när det inte regnade.

Övriga kläder jag använde var vandringsbyxorna Urberg Trollstein Stretch Hiking Pants 2.0 och två fleecetröjor, Urbergs fleecejacka för dam och Hellner Piritsa Fleece. Inget gick sönder, läckte eller skavde under resan.

Min packlista

Kläder:

• Regnkläder
• Lätt dunjacka
• Fleece
• Keps, mössa och vantar
• Pyjamas och underkläder
• 4 par liners och 6 par ullstrumpor
• 1 par vandringsbyxor och 2 par träningstights
• Underställ
• Tunn långärmad merinotröja
• Långärmad tröja i syntet
• Sandaler och badkläder

Hygien och hälsa:

• Handduk
• Schampo för hår och kropp, deodorant, tandborste och tandkräm
• Hudkräm och solkräm
• Första hjälpen-kit

Utrustning:

• Kaffekopp
• Jetboil, gaspatron och tändstickor
• Sittunderlag
• Lakansovsäck i tunt siden
• Vandringsstavar
• Kniv och ficklampa
• Steripen för att rena vatten
• Powerbank, laddare och hörlurar
• 2 böcker och en kortlek

Det här hade jag kunnat lämna hemma

Jag hade inte behövt vare sig Steripen eller Jetboil med gas. Vattnet i bäckarna gick att dricka direkt, och det finns gaskök i stugorna för att koka vatten. Jag hade med mig båda av ren vana. Jag hade inte heller behövt så många tjocka strumpor eller två par tights. Har man liners under ullstrumporna räcker det med färre strumpor.

Antalet böcker beror på hur mycket man läser, men jag hade inte behövt två. Jag spelade mycket mer kort och pratade med andra gäster i stugorna.

Mat

Det är svårt att veta exakt hur mycket mat man behöver. Eftersom flera stugor har butik går det att fylla på, men det är alltid bättre att ha med lite för mycket än för lite. Det här tog jag med från början:

• 7 frystorkade måltider
• 2 paket snabbnudlar
• 3 påsar nötter
• En liten påse minimorötter
• Naturgodis
• Knäckebröd och tubost
• 7 bars
• 4 fyllda Wasa-knäckebröd
• Misosoppa
• Kaffe

På vägen köpte jag till lite Ballerinakakor och potatismos. Vi lagade den frystorkade maten till middag de flesta dagarna, och två gånger till frukost, eftersom vi åt middag och frukost på fjällstationerna i Abisko och Kebnekaise. Därför gick inte all frystorkad mat åt. Under dagarna blev det mest snacks och pauser. Jag kände aldrig att jag fick för lite energi, men det är personligt hur mycket man äter. Vill du jämföra olika märken av frystorkad mat har vi en jämförelse av vandringsmat.

Det här skulle jag göra annorlunda

Egentligen gick allt som jag hade tänkt mig. Det hade varit skönt att kunna ta båtarna över sjöarna, men det hade vi bara kunnat påverka genom att åka vid ett annat datum.

När jag gör om vandringen, vilket jag definitivt planerar, ska jag ta en extra dag vid Kebnekaise och försöka nå toppen. Vädret avgör om det går, men att vara vid Kebnekaise utan att ens göra ett försök kändes lite sorgligt. Det finns också andra fina toppar i närheten som ger en bra överblick över Kebnekaise.

Abisko–Nikkaluokta är en otroligt fin vandring som passar de flesta, oavsett om man har vandrat många gånger förut eller är ganska ny.